17 June 1691 - 21 October 1765) was an Italian painter and architect, mainly known as one of the vedutisti . As a young man, Panini trained in his native town of Piacenza, under Giuseppe Natali and Andrea Galluzzi, and later the stage designer Francesco Galli-Bibiena. In 1711, he moved to Rome, where he studied drawing with Benedetto Luti and became famous as a decorator of palaces, including the Villa Patrizi (1719-1725), the Palazzo de Carolis (1720), and the Seminario Romano (1721-1722). In 1719, Panini was admitted to the Congregazione dei Virtuosi al Pantheon. He taught in Rome at the Accademia di San Luca and the Academie de France, where he influenced Jean-Honore Fragonard. In 1754, he served as the principal of the Accademia di San Luca. Panini died in Rome on 21 October 1765 As a painter, Panini is best known for his vistas of Rome, in which he took a particular interest in the city's antiquities. Among his most famous works are the interior of the Pantheon, and his vedute paintings of picture galleries containing views of Rome. Most of his works, specially those of ruins have a substantial fanciful and unreal embellishment characteristic of capriccio themes.   Related Paintings of Giovanni Paolo Panini :. | Adoration of the Magi | Ancient Roman Ruins | Adoration of the Magi | A capriccio of classical ruins with Diogenes throwing away his cup | Architectural Capriccio with an Apostle Preaching |
Related Artists:
William Schumacher
1870-1930
Franz von Defregger
(after 1883 Franz von Defregger) (30 April 1835 - 2 January 1921) was an Austrian artist known mostly for his genre and history paintings. He was born in Ederhof at Stronach, in Tyrol, the son of a prosperous farmer. In 1860, following his father's death, Franz sold the family's farm and went to Innsbruck, where he studied with the sculptor Michael Stolz. He went to Munich in 1861 to study under Hermann Dyck and Hermann Anschetz. In 1863 he travelled to Paris, where he continued his artistic education autodidactically by a routine of figure drawing and a thorough study of the museums, art collections and studios. On 8 July 1865 he returned to Munich, where from 1867 to 1870 he studied alongside Hans Makart and Gabriel Max in the studio of history painter Karl von Piloty. Defregger became one of the leading genre painters in Munich, and became a professor of history painting at the Munich Academy, where he continued to teach until 1910. He died in Munich in 1921.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.